Den senaste tiden har nätterna varit en av mina värsta fiender. Jag är trött konstant; men på grund av ångest och en obeskrivlig smärta i kroppen kan jag inte sova långa stunder. Vaknar alldeles för många gånger under natten och varje gång ögonen öppnas så gör smärtan och ångesten sig påmind. Ångesten förstår jag - den finns alltid där - men smärtan i kroppen är ganska nytt. Har konstant ont i ben och armar. Brukade få så om jag gått för mycket och särskilt i fel skor p.g.a inflammation i ryggen, men har knappt gått någonting det senaste. Känns som jag knappt kan röra mig. 

Det är sorgligt när man tänker tillbaka och inser att man hade så stora förhoppningar. Jag skulle bara vara sjukskriven i tre månader och sen skulle jag försöka komma ut på praktik igen. Jag skulle bara ha lite tid att vila upp mig från allt skit. Men tre månader blev sex månader. Sex månader blev nio månader. Och nu 14 månader senare är jag fortfarande sjukskriven. Mår fortfarande skit. Och har fortfarande ingen livslust. 

Så mycket småsaker som har förändrats, men mitt mående är det samma.